Vi är ett stort gäng ungdomar runt om i Sverige som gått med på att göra en undersökning för militären som ska lära oss ha medkänsla för andra som inte har det lika bra som oss.
Under en månad ska jag klara mig själv i landet. Utan mat, utan kapital, utan ledtrådar om var jag är eller vad jag ska göra. Det enda jag äger är kläderna jag har på kroppen och en stoppkod i fickan man ska använda när man ger upp.
Ena stunden säger jag farväl till mina föräldrar i en taskig lägenhet, nästa vaknar jag upp utan att veta var, och nu måste jag ensam klara mig igenom vad som än kan hända.. utan skyddsnät.
Jag har drömt den här drömmen förr. Fast då var den annorlunda. Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar